BERTIL HEGLAND Konsten

Copyright ® 2006- Britt-Marie Norelius

Den stora bilden ovan är mitt kollage av Bertil Heglands konst, varav flera aldrig visats offentligt tidigare. En kul sak på den bilden längst nere till höger: Den engelska romanen, som fick det svenska namnet "Dödande skandal" , fick sitt omslag av Bertil, blev översatt av min pappa och korrekturlästes av min mamma. Ett riktigt familjeföretag! Jag har den.

    "Fri undervisning" står det klämkäckt på reklamskylten Bertil ritade som  för föräldrarnas verksamhet, Kristinebergs Tennisbanor på Kungsholmen, som de anlade 1932, utökade till 10 grusbanor under årens lopp och som vi alla jobbade på för att hålla kostnaderna nere. Det var kul, men racketarna var av trä och jättetunga! Inget för min rygg. 

    Både mormor och morfar, Bertils föräldrar, var mycket duktiga tennisspelare ända sedan 1920-talet, mest under somrarna i Malen, Båstad och Torekov. Ja, morfar spelade även med kung Gustaf V i Malen och var stolt över det. Mormor hade en massa av deras prispokaler uppställda hemma på Rörstrandsgatan 52.

Manhattan-deckarna fick denna logotyp av Bertil Hegland.

Modellerna till omslagen var bland andra sångtextförfattaren Py Bäckman, själv mycket skicklig på att teckna/måla. I bildspalten till höger längst upp ser du Py Bäckman med Bertil på hans vernissage som Galleri Aguëli arrangerade på Söder i Stockholm 1997. Boken om honom, "Natt utan nåd" av Urban Nilmander och Kenneth Ahlborn hade nyligen kommit ut och omslaget visar just en Hegland-kvinna, som Py stod modell för. I bakgrunden original från Levande Livet, eftersom B. Wahlströms inte gärna släppte till sina original för Manhattan-deckare och andra bokomslagsoriginal ännu.

   På vernissagen fanns också grannflickan Gun Kaspár, som ställt upp som model flera gånger. Överhuvud taget var det en mycket trevlig vernissage. Alla möjliga beundrare, som själva var välkända för sin konstutövning, t.ex. Hans Arnold (skräckkonstens mästare) kom för att få träffa konstnären bakom dom suggestiva bokomslagen från deras ungdomstid. Bertil var överförtjust. Särskilt som det fanns så unga beundrare där, att dom inte ens var födda inan Bertil tvingades sluta göra bokomslag.

Främst på Biggles-böckernas omslag kan man se hur noga Bertil Hegland var med detaljerna, att allt skullel stämma. Han var inte rädd för att ge sig i kast med att i detalj visa ett flygplan, en ubåt, ett fartyg. För han kunde! Han hade byggt många fantastiskt detaljrika modeller av sådana ända sedan barndomen.